Lasse, som är handledare i verkstaden, satt och åt frukost vid samma bord som jag.
Jag berättade att jag skulle göra ett reportage till Trappstegets hemsida.
Det har helt okej. Så när frukosten var över följde jag med honom ut.
Verkstaden ligger ca fem meter från vår huvudbyggnad.
Minns att vi jobbade därinne under renoveringen av huvudbyggnaden.
Visserligen var det vinter då och svinkallt, så jag tänkte att det måste var som en bastu nu när det är sommar.
Kom in, såg ett galler vid dörren.
Det fanns tre svetsbås och ett svart skynke som delade av, hallen som vi kallar den för, i två delar. På andra sidan finns det allsköns bröte, som gamla möbler. Det ska bli en keramikverkstad.
Det verkar dyrt att svetsa och industri är bland de dyraste gymnasieutbildningar som finns.
Har sett folk svetsa innan, och det slår gnistor om dem. Det verkar farligt.
Lasse säger då, när jag frågar honom, att man kan få lättare brännskador.
Det är farligare att svetsa vid hus och byggandet av broar.
Det kanske inte är så farligt när jag tänker till.
Men Lasse påpekar dock att säkerheten är viktig. Svetsarna har overaller, masker för huvudet och öronproppar för det dånar så.
Kollar in lite grejer dem har gjort, grillar till campingen och små reparationer åt AME.
Frågar Lasse om man kan svetsa allt. Man kan i princip svetsa all metall, det finns dock vissa metaller som inte går.
Nöjd med mitt svar, så börjar jag fundera om det är bra betalt. Frågar Lasse om löner.
Han säger att beror på hur stor erfarenhet man har och hur pass duktig man är.
Annars tjänar en svetsare mellan 19 000 kr — 25 000 kr.
Fast nu är det ju rätt svårt att få jobb under lågkonjunkturen.
Det är ju som sagt tre stycken svetsbås så två till kan svetsa om dom vill.
Det börjar bli varmt så jag bestämmer mig för att avsluta interjuvn genom att ta ett foto.
Jag tackar Lasse för att han tog sig tid och kliver ut i friska luften.
Det är skönt, och en aning svalare ute.